prettopontus.blogg.se

I dagarna bröts ännu en tystnad. Den tillsynes ändlösa vågen av avslöjanden om missförhållanden för kvinnor i olika skrån försätter att skölja över oss. Nu är det juristvärlden som gör uppror mot sexuella trakasserier. Med hashtagen #medvilkenrätt, berättar kvinnliga jurister om händelser som har inträffat under deras professionella karriärer. Enigt Svenska dagbladet har 5965 kvinnor i juristbranshen skrivit under ett upprop (2017). Det svenska advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg säger att samfundet ska titta närmare på anklagelserna, men visselblåsaren, advokat Louise Meijer, säger till Sveriges Radio att samfundets arbete måste bli mer specifikt.

 ”Jag tycker att det är uppenbart att den dialog som förts med byråerna inte har lett till särskilt mycket. Jag vill också säga att problemen är tydliga och har länge varit kända. I första hand behöver vi inte fler kartläggningar över vad problem är. Jag tror att Advokatsamfundet behöver erbjuda plattformar för konkret förändringsarbete för advokatbyråerna. Med dem tror jag vi snabbare skulle kunna ändra den här situationen”, (2017).

Detta tyder på kultur som tystar de svaga för att förstärka de starka. Rädslan att säga ifrån när man är i början av sin karriär är genomgående i hela Sverige och i alla klasser. Juristvärlden är inget undantag. Äckliga överheter begagnar sitt övertag i en jargong som sett likadan ut sedan kvinnor först började ta plats i arbetslivet. Men vad som också är oroväckande är frågeställningen som väcks i mitt huvud: Kommer #medvilkenrätt att hjälpa?

Sveriges högsta hårfäste, skribenten Johan Hakelius, skrev en krönika i tidskriften Fokus om #metoo, när denna rörelse var i sin linda. I texten uttryckte han sin rädsla för drevets risk att bli en kvällstidningsfluga som snarare cementerar stereotyper än demolerar dem. Den hypotesen har jag ingenting för; att #metoo skulle cementera stereotyper. Vad jag är rädd för, när jag läser denna artikel, är ett ord som Hakelius använder. Kvällstidningsfluga.

Det ordet skrämmer mig mer än Stefan Lövens portvinsnäsa. För i veckor har löpsedlar bombarderats av  anklagelser om sexuella trakasserier. Allt från folkkära tv-personligheter till älskade kulturkaraktärer har hängts ut. I samma veva har flera arbetare på Sveriges Radio också blivit beskyllda för orättheter.

Författaren och journalisten Jens Ganman vitnar om SR:s värdegrundspolicy där man på varje kaffeautomat klistrar upp dokument som befäster SR:s kamp för jämställdhet och allas lika värde. Så har deras arbete sett ut sedan år 2000, menar Ganmna på sin blogg och facebooksida (2017).

Det som skrämmer mig är det faktum att det till och med på en sådan institution som SR kan förekomma trakasserier, trots att de har som anställningskrav att vara fördomsfri.

Därför undrar jag om dessa uppror kommer fungera, då jag tror att beteenden hos vissa individer är så djupt rotatade i själen och genetiken att mediala skrik inte kommer få folk att sluta bete sig som svin. Beviset på detta kom förra veckan när det danska filmbolaget Zentropa anklagades för att bedriva sexistisk kultur. Delägaren och producenten Peter Aalbæk Jensen tycker inte detta är ett problem (2017)

I en intervju med kulturnyheterna säger han följande:

– Jag är helt emot att skrämmas till att bli en asexuell socialdemokrat, säger Aalbæk Jensen och förklarar att han "gärna" tafsar på sina anställda. Vidare säger producenten att han tycker det är roligt och att han inte kommer att ändra på sitt beteende (SvD, 2017). Detta är alltså en man som jobbar nära Lars von Trier; en gigant i filmvärlden.

Slutsatsen är alarmerande. Trots långt gånga åtgärder mot sexism förekommer det illegala handlingar på statliga myndigheter. Och bättre är det inte på andra ställen; domstolarna tillexempel.

Men vi måste hoppas på det bästa och tro på ett kommande paradigmskifte som vänder samhället upp och ned, så att alla som beter illa faller ned i avgrunden och aldrig mer kommer tillbaka. Vi måste också  hoppas på att #metoo och #medvilkenrätt inte förblir en kvällstidningsfluga. Det gäller bara att inte visa pardon mot vidriga människor, så de synar sig själva och på så sätt försvinner för gott.

 Det är dags för advokatsamfundets generalsekreterare att göra en rensning i juristvärlden. Foto: Beatrice Lundborg. 

Prettopontus

Källor:  

https://www.svd.se/jag-kommer-att-forstora-din-karriar-innan-den-borjat

https://www.svd.se/dansk-producent-vill-fortsatta-tafsa

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=6821874

https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10155219931488251&set=a.454058298250.239724.644748250&type=3&theater 

https://www.fokus.se/2017/10/metoo-gor-oss-till-platta-pappdockor/