För att sänka tre män krävs en kvinna - Om Akademiens förfall
Kategori: Allmänt
I höstas briserade skandalerna kring kulturprofilen Jean-Claude Arnault. Denna man ska ha förgripits sig på minst 18 kvinnor, samt ska ha givit Svenska Akademiens ständige sekreteraren Sara Danius ”skamliga förslag”. Vad detta innebär vill jag inte spekulera i. Men det står klart att denna man var den gnista som antände explosionen. Explosionen som lämnat efter sig den kris vi ser idag.
Tre män har övergett sitt ämbete. Författaren Klas Östergren, Kjell Espmark, och Peter Englund är inte längre aktiva ledamöter i AkademiEN. Anledningen är att man hade haft en omröstning gällande om man skulle utesluta ”Kulturprofilens”, fru Katarina Frostenson, tillika ledamot i Akademien, eller ej. Med hjälp av svarta och vita kulor fick man fram ett svar. Frostenson blev inte utesluten.
Det gjorde att tre män gav upp sitt uppdrag. Nobelkommitténs forna ordförande Kjell Espmark säger att det är med ”Sorg i hjärtat”, han lämnar sitt ämbete. Den tidigare ständiga sekreteraren Peter Englund skriver i ett brev till aftonbladet följande: ”Beslut har fattats som jag varken tror på eller kan försvara, och jag har därför bestämt mig för att inte längre delta i Svenska Akademiens arbete.”. Klas Östergren var först att hoppa av.
Skandaler har avlöst varandra gång på gång på gång. Anklagelser om korruption, nepotism, och sekretessbrott har avlöst varandra så till den milda grad att advokatbyrån Hammarskiöld & Co uppmanar att polisanmäla den så kallade ”klubben”.
”Klubben”, är en kulturscen och en maktfaktor inom kultursverige. Denna klubb har tidigare fått miljonbidrag från Akademien, men bidragen upphörde i höstas. Anledningen är att ”Klubben” drivs av ”Kulturprofilen” Jean-Claude Arnault. Samma man som förgripit sig på 18 kvinnor.
Det har förekommit en strid ström krismöten angående skandalerna, men det visar sig att det inte hjälpt då de Aderton nu är tretton. Stadgarna inom den Svenska Akademien stipulerar att det krävs tolv ledamöter för att kunna utse nya ledamöter. De är alltså på gränsen för att rent praktiskt inte kunna utföra sitt arbete.
Trots allt som har skett i Akademien, var alltså Frostenson droppen som fick det förgyllda vinglaset att rinna över. En känsla av dagis och sandlåda växer i mitt huvud. Männen fick inte som de ville, och således slängde sina leksaker och lämnade lekplatsen likt förnärmade femåringar. Jag har också en obehagligare känsla som jag inte kan skaka av mig. Känslan av att tre män väljer att projicera problem på en kvinna, Frostenson, och samtidigt inte litar på kvinnan i ledande position, Danius.
Som fog för mina misstankar är Akademiens historia. När Gustav III instiftade den kungliga Svenska Akademien, kungjorde han att de aderton som skulle väljas från tre kategorier: skönlitterära författare, lärde och herrar. Alltså var det bara män som var tillåtna. Det skulle dröja ända fram till 1914, efter en stadgeändring, som en kvinna blev invald. Selma Lagerlöf var denna kvinna.
Eftersom Akademien är en institution fylld av tradition och kulturella viljor tror jag att gamla ränder aldrig bleknar på den litterära tigern. Detta i sin tur gör att olika pakter inom Akademin kan bildas och bidra till nepotism; svågerpolitik som är skadlig för verksamheten. Det var just därför Peter Englund tillslut lämnade.
Kommunikation tror jag är en del av problemet. Att få 18 intellektuella, och bildade personer att dra åt samma håll tror jag är en omöjlighet. En grundlig utredning bör genomföras. När den sedan är klar bör man anlita en modern, bra, och fungerande kommunikationsbyrå, som kan hjälpa de gamla stötarna att driva skeppet i rätt riktning och få dem att minska sina egon. Men hjälp av en stark kapten sam Sara Danius, och envetna matroser som Per Wästberg, som går emot sina principer, kan de rida ut stormen. Men de befinner sig på randens kant. Skeppet är på gränsen att kapsejsa, och de få som ännu inte fallit överbord dinglar på relingen.
Prettopontus
