Hoppas jag inte blir kär - Novell
Kategori: Fiktion
’Jag kommer inte bli förälskad i alla fall’, skrattade Mannen, när han pratade med sina vänner på festen. Han är nervös över vad som höll på att hända. På denna fest fanns det människor av alla slag, men bara en som han var rädd för. En Kvinna som satt vid ett bord och konverserade med en kille. Men henne skulle han snart prata med.
Denna Kvinna var det första han såg när han kom till festen. Det berodde inte på utseendet, utan det var något annat. En kraft som fick honom att stanna upp för en millisekund. Ett svagt tryck över bröstet infann sig när han såg henne.
Nu efter några timmar och ännu fler cigaretter senare står han med sina vänner och överlägger hur han skall göra för att våga prata med henne. ’Du brukar ju aldrig tveka när det kommer till att prata med nya personer. Vad har hänt?’, frågade hans bästa kompis medan han sippar på en cider. ’Jag vet inte. Det är inget speciellt.’, sa Mannen med försök till självsäkerhet.
Kvinnan sitter och pratar med en kille. Samma kille som hon kom till festen med. Nu reste han sig. Nu blottade sig en chans. Stolen bredvid henne är nu ledig, och hjärtat hos han slog hårdare. Funderingarna exploderade. Nu går jag fram. Nä, det kan jag inte göra. Eller? Kanske ska jag ta med en drink till hennes bord? Nä, det går inte heller. Hon dricker ju bara öl, och öl är inte romantiskt. UGH!, bara hon satte sig vid mig, så hade en clown som jag fått henne att le.
Tankarna gick av och ann, men ännu inte något infall för att gå fram till henne. Hoppas inte jag blir kär nu, tänkte han, medan Tom Waits rossliga stämma sjöng fram orden till en låt han inte kom ihåg namnet på. Kvinnan tänder en cigarett. Fan. Jag borde gå fram och fråga om jag kan få bomma en, men helvete, va svårt detta är. Ett sammelsurium av funderingar virvlar i huvudet på honom. Hoppas jag inte blir kär nu.
Några timmar, och ännu fler cider, senare, börjar hoppet sina. Killen hon kom med hade kommit tillbaka sedan länge och pratar med henne på nytt. Hon ser intresserad ut. Samtidigt börjar festen dö ut. Musiken tystnar och bartendern ropar att det är sista beställningen. Nu är det hans sista chans. Kvinnan sitter fortfarande vid sitt bord. Nu gör jag det.
Han går fram till bartendern och beställer en öl. Efter några sekunder får han ölen, synar den, och funderar på om den är god eller inte. Han kände sig manad att äntligen gå fram, men också väldigt nervös. Någon minut senare tar han sig själv i kragen.
När han sen vänder sig om för att gå mot henne och ge henne ölen hände det som inte fick hända. Hon är borta. Han tittar runt i rummet , men ingenstans finns hon. Han går ut och tittar på parkeringen men inte ett spår efter henne. Inom loppet av två minuter försvann hon. Precis när han skulle våga prata med henne. Hoppas för fan jag inte blir kär nu.
Det är nästa tomt i lokalen. En timme har gått sedan kvinnan lämnade med killen hon kom med. Han sitter kvar med sin odruckna ölflaska, och förbannar sig själv. Ångerkänslorna är slående. Hans kompisar försökte rycka upp honom men han ville vara för sig själv. Nu var han ensam med sina tankar. Aldrig förr har detta hänt, och aldrig mer kommer det ske, lovar han sig själv. Aldrig ska jag var så feg.
Samtidigt kunde Tom Waits röst höras i PA-sytemtet. En melankolisk stämma med emfas i ord och mening, ’…I Think That I Just Fell In Love With You.’
Prettopontus
